101127
som aldrig fick finnas till…. Helt otroligt hur man kan gå igenom så mkt smärta och sorg på en och samma gång.. har ju gjort insemination och i tisdags så skulle mensen helst inte komma… vilket den inte gjorde, på onsdagen testade jag med cl, ett svaaagt plus dök upp men hoppet tändes, skulle vi efter tre långa och jobbiga år äntligen få det vi drömmer om?? testade på torsdagsmorgonen tänkte att pluset kanske skulle bli starkare då, men inte, fortfarande ett svagt plus.. hoppet tändes och jag vet inte varför men jag ville köpa ett till cl digitaltest för att se veckoindikatorn…. inte gravid stod det på den… sorgen kom men var ju ändå lite positiv för att mensen var ju faktiskt supersen, idag…. vid kl 14 så kom helvetet, satt på toaletten och tänkte nej fan det e inte sant inte NU, fan jag hade ju gått över tiden, köpt mina första år bok och överraskningsböcker till mamma och pappa i julklapp, den perfekta julklappen, så Nu har jag suttit och grinat över ett barn som aldrig har funnits på vägen hem i bilen, när jag lagade mat och fortfarande när jag sitter och skriver… sorg, ångest över att kanske bli barnlös, försöka ställa om sig på en jobbig äggutplockning som blir vårat sista försök, ett försök till sen måste vi börja betala själva, men hur mkt ska man lägga ner för att få sin högsta önskan uppfylld, att få barn har man ju alltid sett som en sån självklarhet att det bara kommer att gå av sig självt. Inte att man ska behöva ta till hjälp när det inte är fel på ngn av oss och när hjärtat hade spermieantal över det vanliga, så även om jag vet att det inte är fel på mig så känns det ju så, varför funkar det inte vad gör jag för fel??
nej nu till en sorghelg i soffan med massa onyttigt och undrar jag om jag inte ska slå till på en 70is med bara för sakens kull ;(
