110227

Stackars älsklingen igår, han har det inte lätt, ett under att han står ut.
Igår var jag hur trött som helst, efter ett litet utrbott på jobbet för att kunderna tror att bara för att jag är ung så kan jag inte slå halva rabattpriset i kassan ordentligt utan försöker lura dom på pengar tydligen, jag slänger fram miniräknaren till kunden och säger tror du mig inte så räkna själv, då skämdes hon väl och sa att nej det stämmer nog jag räknade fel… AAARGGGGG
På eftermiddagen var jag sjukt trött, så hem och la mig på soffan direkt efter jobbet zappade runt på tvn och fastnade för, jag visste inte att jag var gravid, och sitter och gråter i soffan och tycker världen är allmänt orättvis och att gud kanske inte tycker att jag ska ha barn alls att jag kanske blir en dålig mamma osv. älsklingen kommer hem och e hungrig och vill börja med maten medans jag vill ligga i soffan och kramas för att känna lite kärlek här i livet..
Senare på promenaden så psykbryter jag och säger hur mkt jag hatar domhär hormonerna som jag tar och hur jävla less jag är på att det aldrig verkar fungera för oss och att livet är orättvist, allmänt hat på allt helt enkelt…. och att det är sjukt jobbigt att alla på jobbet varje dag frågar om jag känner ngt, och samtidigt säger att jag inte ska tänka så mkt på det….. hur går det ihop när dom vill prata om hur det går till och om jag känner ngt hela dagarna…
Sen på kvällen när älsklingen har somnat ifrån mig ligger jag i sängen och funderar på hur otroligt mkt det här påverkar mig fast jag inte vill ge sken av det. nästan så jag vill gå ner i det mörka hålet jag en gång var i och bara gömma mig i sängen och aldrig gå upp, försvinna bort… känner mig ensam fast jag vet att jag inte är det men det finns ingen som fullt ut kan förstå hur jag känner mig.. tom, värdelös, för visst det är inte fel på ngn av oss, men om ivf inte har fungerat nu, när det faktiskt är en cell som dom sätter tillbaka, är det inget nu så känns det som att det är fel på mig eftersom det inte verkar vilja stanna kvar och växa.
Men men den som lever får så helt enkelt.. känns bara så orättvist just nu, får aldrig ngt fast jobb utan hoppar runt på vik och kan inte bli gravid… i suck…

blev ett neggo inlägg men idag känner jag mig väldigt neggo så då blir det så


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0